Det var den natten jag fick besök av två poliser som kom med ett besked om att min mamma gått bort.
Jag hade väntat 1 år på det här beskedet men ändå hade jag så svårt att ta det. Jag bröt i hop fullständigt i polismannens armar, jag skrek, skakade och min kropp ville inte lyda mig och jag ramlade ihop på golvet.
Min mammas var alkoholist, hon hade nyligen kommit ut från Dagöholm, ett behandlingshem där hon var i drygt 10 månader. Socialen hade ordnat en verksamhetslägenhet till henne, långt från stan och ensam utan personal dygnet runt.
Vi påpekade detta för socialen flera gånger att hon inte skulle klara ensamheten och dessutom utan personal. Hon hade en form av alkoholdemens som gjorde att hon var orolig, lite glömsk och rädd för att vara ensam.
2 nätter bodde hon i sin verksamhets lägenhet, hon ringde till mig flera gånger om dagen, grät och hotade med att ta sitt liv. Vi valde att hämta hem henne till mig så hon fick lugna ner sig. Allt var lugnt förutom att hon var väldigt orolig och rastlös, hon kunde inte sova och ville knappt äta. En morgon när jag åkte in till stan på ett möte ville hon följa med och då tog hon färdtjänst till sin väninna. Nu började hon dricka igen.
Detta var den 8 januari. Knappt 2 veckor var hon hos sin väninna innan hon blev utslängd av väninnans barn. Hon kom med färdtjänst till min ICA affär. Jag hämtade henne där och hon luktade så illa, var smutsig och jag såg tecken på att ögonen börjat gulna igen och kroppen svullna.
Med diagnos leversvikt och skrumplever så var detta första tecknet på att kroppen inte mådde så bra. Hemma hos mig fick hon duscha och tvätta håret, jag tvättade alla hennes kläder och hon var så trött, orkeslös och sliten. Ville inte äta men åt en liten smörgås innan hon somnade.
Några dagar senare kände hon sig bättre och valde igen att åka till sin väninna. Väskan var full med öl och jag försökte övertala henne att inte åka, försökte verkligen stoppa henne men det var försent. Hon satt redan i färdtjänsten Det jag inte visste då var att det skulle bli den sista gången som jag såg min mamma.
Den 11 februari ringde hon om och om igen, efter 6.e gången svarade jag med en irriterad röst och frågade vad hon ville. -" Hjälp mig Minna, sa hon. -"Du måste se till att inget händer mig" "och lova att ta hand om mig", sa hon.
Då satt hon med en påse tomflaskor i Hageby centrum. Hon sa att hon älskade mig, jag bara snäste åt henne la på luren och det var sista gången jag hörde min mammas röst!
På kvällen ramlade hon i hop på köksgolvet hos sin väninna Airi, hon somnade in snabbt, tyst och stilla...En variser som brustit i halsen...
 |
| "Mamma godis" |
 |
| Min mamma Marianne 60 år |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar