Hästar är terapi

Jag har nog alltid gillat hästar. 

Här är jag tillsammans med min kusin Lotta 

i Messilä Lahti Finland

Min första riktiga sköthäst

  Här ser man riktigt hur lycklig jag är på hästryggen, bilden är tagen i Furuvik och jag var nog runt 8 år gammal. Trots jobbigt hemma så var det på hästryggen och tillsammans med hästar som jag mådde allra bäst.

Idi fra Nyland

Mitt första Islandsföl som vi hämtade utanför Uppsala 2017

Han fick tyvärr en skada i benet och efter det så var han omöjlig att hantera, jag insåg att jag inte skulle klara av honom så han fick flytta vidare...

                                                                  "Kimzon"

                     Mitt älskade lilla charmtroll, han och jag var ute och körde en hel del. 

                Han var även med på Riddarspelen och barnen älskade att rida på honom.

Prins Hraunar

 Min första egna riktiga häst Prins Hraunar en underbar häst som jag hade tänkt uppfostra och rida in från grunden. Gu så jag älskade denna häst. Han var något speciell. Som en hund som följde mig överallt. Han gav mig så mycket kärlek och tröst när jag var ledsen. Som han förstod mina känslor.....

 Vi hade många djupa diskussioner jag och Prinsen. När jag var ledsen så var det han som tröstade...

Min kärlek var så stor för Prinsen. Den dagen jag blev tvungen att sälja honom så brast mitt hjärta. Min livskamrat som jag så mycket älskade skulle jag behöva lämna bort. 

Varför undrar ni?

Jag hade äntligen fått tag på ett hus på landet med eget stall. Visst hade vi ett "eget" stall nu men då huset låg 4 mil från stallet så skulle det bli omöjligt att ta sig till stallet fram och tillbaka. Jag var lycklig över att få mitt egna stall och bredvid vårat hus vi skulle få hyra. Självklart skulle Kimzon följa med och mitt barnbarn skulle få sin egna första häst. Snällare shettis fick man leta efter...

När flyttdagen kom oktober 2017, så flyttade vi alla saker först. Till helgen skulle vi ta dit hästarna.

 Men väl på plats så säger hyresvärden att stallet behöver renoveras och det finns inget bete till dom. VA!!! skrek jag! -Menar ni att jag inte kan ta med mina hästar?  

                                         KÄRLEKEN ÄR SÅ STOR FÖR MINA POJKAR

Ja så blev det, fick inte stallet och där stod jag utan stallplats till mina två pojkar... Jag fick ta det tunga beslutet att sälja dem.. Sakta men säkert blev jag deprimerad, trivdes inte längre med nya huset... 

Började leta nytt, igen!

                                                Världens finaste 1 åring Prins Hraunar 

Saknaden är så stor, det är som att förlora sina barn. Kommer aldrig att ha råd med egen häst igen.