Katastroftankar

Katastroftankar

Tror inte alla vet riktigt vad det innebär att ha GAD.
 Om man under sex månader eller mer har känt en ständig oro eller haft mycket ångest för många saker samtidigt och själv inte kan hantera oron kan det vara något som kallas för Generaliserat ångestsyndrom. GAD efter engelskans generalized anxiety disorder. Och det är precis det som jag har fick den diagnosen strax innan jul 2018.  

  

Katastroftankarna kommer oftast på kvällarna. Det är otäcka tankar om döden, rädsla för blod eller att förblöda som är en av mina värsta tankar och som nästan alltid framkallar panikångest.

 Den som aldrig upplevt katastroftankar har svårt att föreställa sig hur rädd man är. Jag är livrädd för att gå och lägga mig, det blir tyst i huset. Alla sover och ingen har koll om något skulle hända mig. Ibland när det är som värst då får jag gå ut på gatan, sitta vid busshållplatsen eller ta bilen till en öppen bensinmack för att "folk ska se mig"

Jag har svårt att somna på kvällarna då jag vet att "herr katastrof" kommer på besök!! Jag försöker göra en massa annat innan läggdags för att trötta ut mig, men det är svårt då jag har ADHD och är mest aktiv på kvällarna och nätterna...

Morgonen är värst för då är jag såååå trött....

Dagtid känns det ofta lite bättre men kommer det en ambulans så måste jag ringa runt till mina barn och närmaste för att kolla så det inte var till dem som ambulansen var på väg.

Havet, vatten, skogen och naturen är lugnande.

 Då jag inte äter några mediciner, som kanske skulle hjälpa mig att må lite bättre, men för mig framkallar medicin panikångest och att jag inte har kontroll över vad jag stoppar i mig för piller.. 

Så jag försöker komma ut så ofta jag kan, ut på landet för att se alla djuren, promenad i skogen eller bara doften av hav. 

Det är min medicin.

Nackdelen med att åka för långt från stan är att det plötsligt kan framkalla en panikattack då jag inser att jag är långt ifrån sjukhus och människor. Och ingen kan rädda mig när jag får en panikångest attack och man tror att det är sista stunden i ens liv.

Kossorna på landet är terapi

Jag vid havet 

- Känner mig lugn och trygg -

Har du någon gång fått en panikångest attack? 

För om du inte har haft någon så kan du aldrig föreställa dig hur dålig man känner sig i det ögonblicket. Man tror verkligen att man håller på att dö. Att livet håller på att rinna ur en...

När jag fick min första panikångest attack var för 10 år sedan. Jag satt hos frisören och skulle bli fin i håret. Medans färgen i håret skulle verka så kände jag plötsligt en stickande känsla i hela kroppen. Det började i ansiktet, sen fick jag tryck över bröstet och fick svårt att andas. Jag kände något kallt som liksom rann ur min kropp, som att allt mitt blod rann ur mig och jag höll på att ta mitt sista andetag.

 Jag skrek till personalen att ringa efter en ambulans, som kom ganska snabbt. Väl i ambulansen tog dom puls och blodtryck som inte gick att mäta för det var så högt. EKG på hjärtat visade ingenting. Efter 20 minuter kände jag mig sakta bättre, men fick ändå träffa en läkare som gjorde en grundlig undersökning. Han berättade för mig att jag hade fått en panikångest attack.

Efter den attacken så kom dom tätare och tätare. Kände jag lukten av frisörsalong så fick jag en attack. Kände jag blodsmak i munnen fick jag ringa ambulans, och det hände minst 1 ggr i veckan. Så här har det fortsatt under många år, men med hjälp av samtal, terapi och själavård så mår jag lite bättre och har hittat lite knep för att förhindra dom värsta attackerna.

Så du ska veta att en riktig panikångest attack känns som du håller på att dö, det är nog den värsta känslan och man känner sig verkligen liten och maktlös.....